Kan det inte vara dax snart?!

Idag är det exakt en månad kvar! En månad kvar tills lillkillen är beräknad att titta ut... Men tiden går alldeles för sakta! Så jag föreslår att vi komprimerar tiden lite och tar ett par dagar i taget nu framöver! Ungefär på samma sätt som man normalt får göra med sin tid på arbetet och på den lilla fritid man har kvar när arbetsdagen är över.

Hur hinner man med egentligen? Det där samtalet som knaprade en bra bit av lunchen... Den där lunchen man sen fick "komprimera" till en 5 minutare på stående fot... Ett extra möte som dessutom drog ut lite på tiden... Ja ja... men om jag springer till bilen sen så kan jag ju tjäna in den förlorade fritiden! Det löser sig!

Allt detta "jobba med båda händerna samtidigt som man har luren fastklistrad mellan axeln och kinden för att tjäna en minut här och där" Jag tycker verkligen att man borde få samma "fördelar" nu när man faktiskt VILL "komprimera" lite! Jag tror nog att lillkillen är så pass stor nu att han e redo för att möta världen utanför magen?! Med tanke på magens storlek så borde det inte vara nån liten krabat där inne!

Jag ska nog ta mig ett snack med magen ikväll och se om vi inte kan komma fram till en gemensam lösning? Nova är lite kryare nu och ska få gå till dagis imorrn! Så nu känns det som om vi alla i famljen är tillbaka i våra normala rutiner igen.

Kanske om jag tar ner sängen från vinden att han blir lite mer sugen på att komma ut? *ler* (om inte annat så lär ju bära ner för trappan momentet sätta igång en mage eller så!) Tål att tänkas på! hihi...

Kram kram från den höggravida mamman...